Foto: Emmanuel Lek

Inte i skuggan av sin berömde far

Marie Modiano är inte bara dotter till franske Nobelpristagaren Patrick Modiano. För även om hon nu också gör sig ett namn som författare, är hon redan en känd sångerska. Bokvennen tog henne med på en rundvandring till några av Paris många mysiga bokhandlare.

En ung romantisk kvinna står på hotellbalkongen på nionde våningen. Hon stirrar chockad men samtidigt nyfiken ned på en glad folkmassa. Denna lördagskväll festas och dricks det som vanligt i staden. Samtidigt som kvinnan skulle vilja delta i de unga människornas gemenskap, räds hon att stiga ned i det främmande landets annorlunda gatubild. Vi är i Oslo! Det är så Marie Modiano beskriver en viktig scen i sin nya och kritikerrosade bok Lointain från 2017.

Nationaltheatret

– Jag upplevde själv den här scenen när jag som 19-åring spelade i Phèdre på det gamla underbara Nationaltheatret i Oslo, berättar författaren och musikern som i sin ungdom lockades av skådespelaryrket. Hon studerade till och med på Royal Academy i London.  

– När det var ljust ute rådde en så lugn stämning på Oslos gator. Vid mörkrets intrång exploderade dock ljuden och folks temperament. Det innebar en emotionell chock.           

Vi har satt oss ned med en varsin kopp espresso i bokhandeln och thésalongen Maruani i Paris sydöstra stadsdel, ett folkligt kvarter med höga sterila hus från1970-talet. Detta är i närheten av Place d’Italie. Fast inne i bokhandeln råder en varm och livlig stämning. Den ägs av Nicole Maruani som härstammar från Tunisien. 

Oslo: kontrasternas stad

I ögonblicket när hennes små barnbarn kommer hit för att dricka ett glas juice efter skolan, fortsätter Marie tala om sitt första besök i Norge.

– Kontrasterna är mycket starkare i Oslo, än hemma i Paris, tycker hon och tänker på att en detalj som sällan syns på de franska boulevarderna är fulla ungdomar med vinflaskor i händerna. Det anses vara vulgärt och ouppfostrat. 

Men Marie brydde sig inte så mycket om stöket på gatorna i Oslo. Hon skrattar åt det.

– Lika mycket överraskade det mig att nästa dag, en söndag, ja då återgick stadens brus till samma lugn som tidigare. Gatubilden var en magisk teater för mig. Det var liksom självklart att spinna vidare på det i romanen, tycker hon.

Även om Lointain inte är en självbiografi har hon hämtat intryck från sina egna livserfarenheter. 

Våga träda in i vuxenvärlden

Här utspelas flera berättelser. I en av dem är den röda tråden en vuxen kvinna som drar sig till minnes en viktig övergångsperiod i sitt liv. Läsaren tränger in i hennes liv som tonåring och får följa hennes liv under ett par års tid under teaterturnéer i olika delar av Europa, som även utspelas i Lausanne, Zürich, Wien och Edinburgh. Hon har en stark artistisk drivkraft, men har svårt att förena den med sitt vardagliga liv.

I en annan del av boken drar sig berättaren till minnes hur hon, på den så ofta kallade kärleksbron Pont-des-Arts i Paris, träffar en ung amerikansk man vars drömmar går ut på att bli en framgångsrik författare. Men ska passionen vara länge med tanke på att de är så unga? Och vad är viktigast? Passionerad kärlek eller artistisk övertygelse?

Kort, men viktig övergångsperiod

Den lilla övergångsperiod som Marie Modiano berättar om genomgår alla människor förr eller senare. Det rör sig om en kort tid då en tonåring håller på att träda in i vuxenvärlden.

– Jag tror att alla kan känna igen sig i vissa svårigheter som man lätt råkar ut för när man drömmer om att bli vuxen, men samtidigt står på unga staplande ben. Visst har väl många människor känt sig som ett rasslande löv i vinden ibland?

«Ursprung och destination existerar inte, jag vandrar genom ruiner och tystnad». Så lyder en kort mening som beskriver bokens tidvis allvarliga atmosfär.

– Ja, denna period är en tid då man nästan lever mellan dröm och verklighet. Den är en tröskel som är mycket svår att komma över, säger Marie och tittar lite nyfiket på ett par stamgäster som sitter vid borden bredvid och högljutt diskuterar den pågående franska presidentvalskampanjen.

Kunderna ber om råd

Ständigt kommer nya kunder in i bokhandeln och frågar expediterna om råd gällande nyutkomna eller gamla böcker. Vissa av dem ler igenkännande på vackra Marie Modiano, som ler tillbaka. Det konstnärliga kallet som flera av huvudpersonerna i romanen känner, leder lätt tankarna till hennes egen familj, med pappa Patrick Modiano i spetsen. Efter att ha skrivit ett trettiotal verk, översatta till många olika språk, tilldelades han Nobelpriset i litteratur 2014. 

– Även om pappa var känd, växte jag inte upp i ett snobbigt hem. Mina föräldrar uppfostrade mig att vara mig själv i alla situationer.

Artistisk familj

Hon berättar inte så mycket om familjen, utan nämner kort att mamma Dominique Zehrfuss, är smyckedesigner och syster Zina Modiano är filmregissör.

– Ja, även om vi alltid uppmuntrats till artisteriet, är det inte lätt att hitta sin egen plats, säger Marie och tänker på den rädsla hon länge kände med tanke på sin berömda pappa.

– Efter hans Nobelpris höjdes ribban ytterligare. Till slut bestämde jag mig för att ta mod till mig, bara våga och kliva ut i rampljuset som författare.

Lointain har ännu inte översatts till norska. Men det finns planer på att det ska bli av, meddelar man på bokförlaget. Med bara sin andra roman har Marie Modiano redan fått sitt definitiva genombrott i de fransktalande länderna.

“I romanen konfronterar Marie vår tids ångest som ofta bottnar i att många unga människor känner sig tvungna att vara likriktade för att bli älskade”, skriver man i schweiziska Le Temps.

– Jag håller med om att beskriva innehållet på det viset och förresten är boken slutsåld hos oss, inflikar bokhandelsägaren Nicole Maruani som läst boken.

Ägde en kemtvätt – startade bokhandel

För många år sedan sadlade hon om från att ha ägt en kemtvätt och öppnade en bokhandel istället. Hon förklarar det med att hon var mer intresserad av att läsa böcker än att tvätta andras kläder. Marie ler uppskattande när hon får höra historien om hur den lilla oberoende kvartersbokhandeln kom till för snart trettio år sedan.

– Jag fascineras av att det i Frankrike fortfarande finns tusentals bokhandlare, kommenterar hon och talar om en annan bokhandel; Librairie des Abbesses, i kvarteret Montmartre.

– Ägaren Marie Rose Guarniéri tar där ofta initiativet att ge en novell gratis, samt en ros, vid köpet av en bok. Detta för att uppmuntra boken som objekt.

När Marie berättar att kända författare turnerar land och rike runt för att signera sina böcker, får jag lätt känslan av att de är hyllade som rockartister.

Franska författare har förstås chansen eftersom de kan komma ut till en stor och internationell befolkning med tanke på att det franska språket också är officiellt i länder som Belgien, Luxemburg, Schweiz och Quebec i Kanada. Även i Afrika talar många franska.

85 % av fransmännen läser regelbundet

Böcker är dessutom den största kulturella varan i Frankrike. 85 % av de vuxna anses läsa böcker regelbundet. Varje år säljs omkring 450 miljoner exemplar. Bokindustrin omsätter årligen omkring 4 miljarder Euros. En jättesiffra.

När Marie talar om sitt besök i Strasbourgs största bokhandel Librairie Internationale Kléber häromdagen bekräftas den stora passion många fransmän känner för författare i allmänhet, franska likväl som utländska.

– Hos Kléber organiseras ofta tre träffar dagligen mellan författare och publiken, och det kommer allt fullt av folk. Visst är det otroligt?

Även hos Maruani är det titt som tätt boksigneringar. Under vårt samtal får Marie förfrågan om hon kan tänka sig att komma tillbaka och signera böcker. Marie svarar att det visst skulle kunna gå för sig.

Författarna turnerar hos landets bokhandlare

Kvällen innan vi är där signerade den relativt okände författaren Bernard Tandeau sin Le cercle des dictaturs déchus (Fallna diktatorers cirkel). Folkrusning blev det när Michel Houellebecq tog emot publiken här. Det blev kanske ingen direkt hysteri med skrikande fans som vid vissa rockkonserter. Men en kö på nästan tusen personer slingrade sig från bokhandeln ut på gatan. Houellebecq bor förresten i samma moderna kvarter och ibland syns han på gymmet strax bredvid.

– Publikens entusiasm visar hur viktigt det skrivna ordet är i bokform. Så jag bör väl understryka att vi bokälskare har stor tur att leva i Frankrike, säger Marie.

Det är sant att vissa internetjättar har svårt för att slå igenom i det över 65 miljoner stora landet. Bara omkring 15 % av böckerna säljs via internet.

Jag berättar om en träff med Guillaume Husson på SLF, Syndicat de la librairie française, de franska Bokhandlarnas Förbund och som berättade om en lag som gick igenom häromåret. Den går ut på att bokpriset på internet inte ska bli billigare än att handla den i bokhandeln.

Böcker i butiken inte dyrare än på internet

Efter det franska Parlamentets beslut att förbjuda gratis leverans, så är bokförsäljning på internet inte lika lönsamt i Frankrike som tidigare. Kunderna måste alltså idag betala för leverans av böcker.

– Det fasta bokpriset som finns sedan många år har också hjälpt bokhandlarna att överleva. Hade man infört ett fast skivpris i tid, hade vi säkert haft lika många skivbutiker kvar idag som förr, säger hon med viss nostalgi.

Som sångerska släppte Marie Modiano sitt första album 2006. Sedan dess har det blivit tre stycken till. Hon beskriver sin musik som en blandning av alternativ pop och chanson. Hennes sångröst är mörk och allvarlig på skiva. På kaféet är den ljus och glad.

– Musiken är inte kommersiell. För jag vill inte få en karriär som är kort som en dagsländas, menar hon.

– Utan jag söker efter att skapa en egen musikalisk värld som jag verkligen kan stå för. Om den sedan blir populär eller inte har ingen större betydelse.

Tänker i toner

Marie delar sitt liv med den svenske musikern Peter von Poehl som hon träffade i en skivstudio i Berlin. Sedan de blivit ett par spelar hon alltid in sina album i Sverige. Tillsammans har dom den lille sonen, Orson.

– Om du gissar att han fått förnamnet efter Orson Welles har du alldeles rätt i det, säger Marie med ett skratt.

På en av sina plattor handlar en sång om ett mycket tydligt minne från då hon var bara 5 år gammal. Den visar på något sätt hur djupt litteraturens värld präglat hennes tillvaro sedan barnsben. «När jag sitter med mina föräldrar på ett bulevardkafé, passerar en äldre herre. Mina föräldrar blir alldeles till sig och springer efter honom. Graham Greene.» Så lyder några rader ur texten.

– Ja, jag förstod väl inte så mycket vem Greene var. Däremot minns jag hur ivriga mina föräldrar blev över att plötsligt få se honom spatsera förbi på boulevarden.

Hon berättar att hon ofta tänker i toner.

– Någon gång skulle jag gärna åka till Norge och inspireras av Bergen och fjordarna till nya sånger. Det skulle kanske leda till spännande musik, säger hon.

En text av pappan

Ett nytt album väntas till sommaren 2017, och till det har far och dotter skrivit en låt tillsammans.

– Det är en ganska melankolisk sång som fått titeln «Le chien noir du chagrin» (Hunden som är svart av tragik) av min pappa, småler Marie.

Tidigare har Patrick Modiano faktiskt skrivit sångtexter åt bland andra världsberömda sångerskan Françoise Hardy, som idag är en ikon. Hardy slog igenom redan 1962 och spelar fortfarande in chansonpop.

Marie passar på att berätta en dråplig anekdot som har anknytning till en av pappans gamla sångtexter. Händelsen utspelades på en restaurang i Stockholm 2010 i samband med en skivinspelning.

Françoise Hardy

– Det regnade kraftig och jag och Peter drog med pappa in på en restaurang. Så plötsligt spelade bar-dj:n ”Etonnez-moi Benoît” – Överraska mig Benoit, en av texterna han just skrivit till Françoise Hardy och som kom ut 1968. Låten är inte speciellt känd så att spela just den var ganska otroligt, säger Marie.

Patrick var först övertygad om att det var riggat och att det var dottern som ville skoja med honom. Men det rörde sig bara om ett helt otroligt sammanträffande.

Patrick Modiano skriver ny bok

Pappan är annars strängt upptagen med att skriva en ny bok. Senaste romanen Pour que tu ne te perdes pas dans le quartier (Så du inte går vilse i kvarteret) kom i 2014. Som vanligt går han ut på Paris boulevarder och små gränder för att hitta inspirationen. Hon understryker att pappan inte vill bli störd under skrivandet.

– Han liksom isolerar sig från omvärlden, säger nej till alla intervjuer. De enda han träffar är oss familjemedlemmar, säger hon.

Bob Dylan - musiker, inte författare

2016 beslutade den Svenska akademin skrällartat att Nobelpriset i litteratur skulle tilldelas den amerikanske rockartisten Bob Dylan, då «han förenar hela den stora traditionen och sätter ihop musik och texter från olika håll på ett helt nytt sätt», för att citera den svenska akademins ständiga sekreterare Sara Danius.

Det var två år efter det att Maries pappa, Patrick Modiano, tilldelats samma eftertraktade litterära pris. Marie håller med om att Robert Zimmerman, skriver en örats poesi. Som musiker uppskattar hon mycket Dylans rimrika refränger och likt amerikanen som rör sig mellan olika konstfält som måleri, poesi och musik, rör hon sig själv mellan litteraturens och musikens värld. När vi pratar om allt detta, känns det som om korten är lagda och att hon okritiskt skulle uppskatta det kontroversiella Nobelprisinitiativet. Men, det finns flera bestämda men som får mig att förstå att hon länge reflekterat över om det var en bra idé att ge priset till Dylan. Främst har hennes åsikter att göra med det faktum att han främst är sångare, inte författare.

– Eftersom jag växt upp med författaryrket har jag insett vilket enormt arbete det innebär att skriva. Sedan barnsben har jag sett min pappa stänga in sig i sitt arbetsrum för att skriva.

Hon tänker på hur Patrick Modiano sökt idéer till sina många verk, sökt efter ordens nyanser och färger och vilket tekniskt språk som ska tillämpas.

– För att få pusselbitarna att falla på plats har han ofta promenerat på boulevarderna och avenyerna för att betrakta Paris gatubilder. Det har hjälpt honom att hitta inspiration, inflikar hon.

Ett annat «men» angående Dylans Nobelpris, har att göra med att människor över hela världen läser allt mindre idag, jämfört med för ett par år sedan.

– Det är väldigt synd och i det fallet gäller det att uppmuntra bokälskarna genom ett dela ut ett Nobelpris som visar respekt för författare som nått dit genom ett hårt arbete. Det är liksom den ultima drömmen för många författare.

Nobelprisets framtid

Marie berättar även att flera bokhandlare i Paris blev besvikna över valet. Dagarna innan Nobelpriset tillkännagivs brukar de flesta franska bokhandlare ladda upp med en hel armada av olika förhandstippade författares verk på bokborden.

– Nu blir det lite rock’n roll över tillställningen, vilket är lite synd. För Dylan har ju inte en lång lista av böcker han skrivit, säger hon.

Kommer valet av Bob Dylan att innebära minskat förtroende för den Svenska Nobelkommitténs fortsatta val?

– Jag vet inte. Jag hoppas inte det. Men det vore förståndigt om nästa pris inte innebar samma kontroversiella polemik, svarar hon.

Marie drar sig till minnes 2014 då hon plötsligt blev varskodd av ett par svenska vänner att hennes pappa tilldelats Nobelpriset. Hon ringde genast hem för att berätta den goda nyheten. 

– Fast ingen ville tro på mig och jag var lite osäker själv om det verkligen var sant, berättar hon.

Men det var det och givetvis kändes det som en enorm uppmuntran för Patrick Modianos långa skrivande. Hela familjen, Patrick och hans hustru, systern och Marie tog planet till Stockholm tillsammans. Med på resan fanns även sångaren Peter von Poehl och parets son Orson.

– Välkomnandet i Stockholm var en enorm upplevelse. Okända människor gav kärleksfulla hälsningar lite varstans i den vackra svenska huvudstaden.

Hon berättar om den festliga måltiden och om att hon fick överraskande ord från Sveriges drottning Sylvia.

– Ja, hon kände till att jag var sångerska. Tydligen hade hon sett mig i TV ett par dagar tidigare och ville ställa ett par frågor till mig.

Vi betalar och går ut från den lilla bokhandeln. För att hitta en taxi går vi över ett ställe där Paris métro kör ut från en tunnel.

Noterar ned fakta

Maries första roman kom i 2013 och fick namnet Upsilon Scorpii. Hon verkar inte speciellt stolt över den, och nämner kort att den var som en science fiction berättelse med en mycket mörk underton. I romanen följer läsaren en ung kvinna som är som fånge i ett liv där glädje och lycka inte har någon större plats. Sedan flera år noterar Marie Modiano dagligen vissa händelser från sin vardag. Hon har en liten anteckningsbok i vilken hon noterar tider och vilka människor hon träffar.

– Ja lustigt nog är det mest sterila anteckningar jag gör, säger Marie under det att jag påpekar att det verkligen är lustigt.

Jag passar på att påpeka att hon verkar vara en mycket känslosam kvinna, men som inte räds för att visa sina känslor heller. Under vårt långa samtal uttrycker hennes ansikte glädje, tristess och fundersamhet om vartannat. Därmed sticker hennes personlighet ut i det annars så ofta strikta Paris, där folk lätt känns hämmade till sättet, och där bristen av erfarenhet gör sig påtaglig och viljan att vara tillmötesgående saknas. Marie tycker att bilden om Parisare i stort stämmer.

– Jag vet dock inte vad det är som gör att jag själv utesluter känslor i anteckningsboken. Kanske inspireras jag dock senare av att hitta på personligheter i mina böcker genom att läsa om vem jag träffat, säger hon.

Stal anteckningsboken

Jag förstår dock att den är mycket viktig när Marie berättar om att den en gång blev stulen på ett kafé.

– Numera tar jag inte längre med mig anteckningsboken ut i rädsla för att bli av med den. Fast så fort jag kommer hem ska jag skriva ned vårt möte idag med tid och plats för det.

När hon pekar på mig för att få mig att förstå att även jag ska få finnas med i den med namn, tid och plats, så brister jag ut i skratt.

Under taxifärden berättar Marie om att blanda rollen som sångerska och författare är något som passar henne. Hon säger sig ha ett stort behov av att stå på scen och möta sin publik. 

– Men det finns även en del av mig själv som är enslig och just där mår jag bra av att i ensamhet skriva böcker. Fast ärligt talat så är det inget större nöje i sig för mig att skriva. Det är tufft. Däremot har jag alltid kul när jag sjunger. Då är jag avslappnad, säger Marie som redan har en idé för en tredje roman, men som hon inte vill avslöja i dagsläget.

Anrika Café des Flores

Vi stiger in i bokhandeln L’écume des pages. Här ligger böckernas omslag utlagda på stora bord som om det rör sig om vackra konstobjekt.

– Jag gillar den här bokhandeln. Inte minst för att den är öppen ända fram till midnatt, viskar Marie, eftersom det är fullt av kunder i bokhandeln som ligger i det historiska Saint-Germain.

– Det är så mysigt att gå omkring och strosa i bokhandeln, ta ut en bok, läsa på ryggen av den, sätta den tillbaka, leta efter en annan titel, kolla in den och sätta den tillbaka på sin plats. Ja, att känna att man kan ta den tid man behöver innan man hittar den som man vill köpa.

Alldeles intill ligger ett av Paris äldsta kaféer Café des Flores, dit bl. a. Picasso, Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir strömmade på sin tid. Idag har där franska kulturkritikern Frédéric Beigbeder instiftat litterära priset Prix de flore. Några hundra meter längre bort ligger den vackra polska bokhandeln Librairie polonaise de Paris, som öppnade sina portar redan 1830! Den är en mycket berikande konstupplevelse för den som besöker boulevard Saint-Germain.

L’écume des pages’ enkla och mörkröda hyllor förmedlar stämningen av ett vardagsrum.

– Ja, och det sköna dämpade ljuset gör mycket till för att det är så mysigt här, säger hon under det att kassaapparaterna klingar.

Marie berättar att hon ända sedan tonåren gärna slinker in i bokhandeln efter en middag där samtalsämnena vid matbordet ofta handlar om nya litterära verk.

– Böcker är minst lika viktigt som t ex en fotbollsmatch eller politik, säger hon.

– Då har man kanske lust att genast köpa boken vi diskuterat. Andra gånger kan det röra sig om att få goda råd av de kunniga och ofta läshungriga expediterna. Sådan service får man inte om man köper sin bok på internet.

Träffar en kompis

I samma ögonblick ber hon om ursäkt ett kort ögonblick och går fram till en gammal skolkompis för att hälsa.

– Bokhandlare spelar också en stark social roll som givetvis aldrig en butik på nätet kan erbjuda, säger hon när hon är tillbaka igen.

Även om Paris fortfarande räknar flera hundra bokhandlare, blir de färre i det turistiska kvarteret Saint-Germain. Marie som själv bor strax intill, har sett den ena efter den andra bokhandeln slå igen sina portar under årens lopp.

– Här är problemet att lyxiga Dior eller Vuitton butiker tränger ut de små bokhandlarna. Så det är klart att kampen att bevara landets bokhandlare inte är över.

 

Fakta:

Sångerskan och författaren Marie Modiano föddes i Paris den 1. september 1978. Hon är dotter till Nobelpristagaren Patrick Modiano. Hon har släppt fyra album och två romaner. Den senaste romanen Lointain (Avlägsen) har inneburit hennes genombrott som författare. Hon lever ihop med den svenske sångaren Peter von Poehl. Paret har sonen Orson.

Emneord: